NORSK SKOGKATT

Med sitt något reserverade sätt mot främmande men med lugn självsäkerhet tillsammans med människor den känner, är Norsk Skogkatt ganska lik Maine Coon och Sibirisk katt. Den kraftiga storleken och de höga bakbenen ger Norsk Skogkatt ett dominerande utseende. Norska uppfödare brukar vilja se denna "naturkatt" som sin lilla lo. Den är en vänlig huskatt, men sitt revir försvarar den ihärdigt. Den är en överlägsen klättrare och jägare, och ägare som bor nära vatten påstår att deras katter fiskar. Den är till sin natur livlig, pratsam och sällskaplig. Den trivs bäst ihop med några andra katter. Rasen är i stort sett sund, även om man måste vara på sin vakt mot avel för längre kropp och nos, därför att det kan ge rygg- och tandproblem.

Rashistoria

Katter kom till Norge omkring år 1000 e Kr, under en tid då vikingarna hade handelsförbindelser med Bysans. Bevis på att katter fördes direkt från Bysans till Norge finns i det faktum att det finns norska kattpopulationer med pälsfärger som är vanliga i Turkiet men sällsynta i övriga Europa. Det är möjligt att Norsk Skogkatts anor går tillbaka till långhåriga turkiska katter.
Folk brydde sig inte särskilt mycket om vilket hårlag katten hade, så länge den var trevlig och väl fungerande råttjägare. Men den bistra skandinaviska vintern gynnade storvuxna katter med lång päls, och de blev populära hos bönder. En kattklubb som bildades 1935 började notera de långhåriga, inhemska katterna. I slutet 1930-talet gjordes vissa ansträngningar för att tillvarata dessa katter och renavla dem, men andra världskriget kom emellan. Därför dröjde det fram till 1960-talet som planerad avel inleddes. Det bildades en förening som anordnade mönstringar och man lyckades då få ihop ett antal typiska katter, som registrerades. Till slut hade man en så stor stam att man ansökte till FIFe om ett godkännande av rasen.
På en utställning i Oslo 1975 utförde två representanter för FIFe: s domarkommitté en granskning, som utföll positivt. Men det dröjde ytterligare två år innan FIFe: s generalförsamling formellt godkände rasen. De första exemplaren kom till USA 1979 och till Storbritannien på 1980-talet.

Silver tabby

Rasstandarden för Norsk Skogkatt säger att utseendet skall spegla rasens naturliga bakgrund som gårdskatt. De viktigaste egenskaperna är typ och pälskvalitet. Det finns inga poängangivelser för pälsfärg. Tabbier, som har det "naturliga" utseendet, är populära.

Svartsmoke och vit

Den Norska Skogkatten skall alltid vara elegant. Katten skall vara stor och robust byggd, men den får inte verka klumpig och ansiktet skall ha vinklade former som ger intryck "vakenhet", inte rundat och "sött".

Svart

Svept in i sin tjocka, svarta vinterpäls kunde Norsk Skogkatt passa i någon av de nordiska kattmyterna. Ögonfärgen är inte beroende av pälsens färg och helsvarta katter kan ha häxlikt gröna ögon eller glödande guldgula. Om inte en svart katt hålls helt borta från solljus kan pälsen få en "rostig" toning.

Sköldpaddsfärgad

Svartsköldpadd och vit

Både tabbier och tvåfärgade är vanliga i den population av blandraskatter som skogkatten kommer från. Utan intresse för att avla selektivt får färg avspegla denna fördelning i rasen.

FAKTARUTA*

Uppkomsttid: 1930-talet
Ursprungsland: Norge
Förfäder: Gårdskatter
Inkorsningar: Inga
Annat Namn: Skogkatt, Shaukatt eller Wegie
Viktomfång: 3-9 kg
Temperament: Reserverad och sansad

RASFÄRGER

Solida och Sköldpaddsfärger:
Svart, Röd, Blå, Creme, Vit (blå-,grön-, orange-, uddaögd), Sköldpadd, blå-creme
Smoke-Färger:
Färger som hos solid och sköldpadd, utom vit
Shaded och Tippade färger:
Färger som hos solid och sköldpadd, utom vit
Tabbyfärger (tabby, tigré, spotted):
Brun, Röd, Blå, Creme, Sköldpadd, Blåsköldpadd
Silvertabbyfärger:
Färger och teckning som hos standard
Tvåfärgade:
Alla tillåtna färger och teckningar med vitt.

Nästa

KÄLLA
The Encyclopedia of the Cat, Bruce Fogle, 1998 Albert Bonniers Förlag, Falkenberg Kattraser A-Ö, Rina Matthiessen, 2000 Bra Böcker, Italien	© Grafik & Layout Webmaster: Jennie Blomgren